Varför föräldrar inte är en bisak
Ingen ungdomstränare har tagit uppdraget för att arbeta med föräldrar. Och ändå avgör det om din säsong blir lugn eller krävande.
Samma studie har identifierat elva olika områden där föräldrar upplever stress i samband med match. Elva. Det sträcker sig från laguppställningen och domarens uppträdande till frågan om det egna barnet får följa med till nästa åldersklass.
Till detta kommer den punkt som verkligen borde beröra tränare: Inom avhoppsforskningen gällande ungdomsfotboll dyker bristande stöd från föräldrar, lagkamrater och tränare regelbundet upp som en orsak till att barn slutar. Föräldrar är alltså inte bara en störningsfaktor vid sidlinjen. De är en avgörande faktor för om ett barn överhuvudtaget fortsätter spela.
Vad föräldrar vill ha — och vad tränare tror
De flesta konflikter uppstår ur ett felaktigt antagande. Tränare tror ofta att kritiska föräldrar drivs av ambitionen att göra sitt barn till proffs. I de allra flesta fall stämmer det inte.
Vad föräldrar faktiskt vill ha:
- Att deras barn hör till. Rädslan för att bli utesluten är större än önskan om framgång.
- Att någon ser deras barn. Inte favoriserat — bara uppmärksammat.
- Att veta vad som gäller. Otydlighet skapar mer press än en obekväm sanning.
- Att deras barn mår bra. Allt annat är sekundärt, även om det kan låta annorlunda vid sidlinjen.
Om du uppfyller dessa fyra punkter försvinner de flesta friktioner av sig själva.
De tre konflikterna som återkommer gång på gång
Speltiden. Den i särklass vanligaste konfliktpunkten. Det viktiga är inte att alla spelar lika mycket — det viktiga är att din regel är känd på förhand och att du håller dig till den. En obekväm men tydlig regel accepteras. Ett magkänslobeslut gör det inte. Fyra modeller för fördelning finns i artikeln Rättvis fördelning av speltid.
Coachning utifrån. När tre vuxna ropar samtidigt hör barnet ingenting längre. Det är inget uppfostringsproblem, utan ett perceptionsproblem.
Positionen. Knappast någon förälder accepterar utan vidare att barnet spelar vänsterback i stället för anfallare. Här hjälper bara motivering — och löftet om att positionen inte är spikad för alltid.
Hur du pratar med enskilda spelare om sådana beslut hittar du i artikeln om Enskilt samtal efter ett misstag.
Föräldrarmötet inför säsongsstarten
Ett enda möte i början av säsongen besparar dig tjugo enskilda samtal. Det tar fyrtio minuter och innehåller fyra punkter:
1. Vad jag vill med laget. Dina mål för säsongen, på tre meningar. Utveckling före tabellplacering.
2. Hur jag fördelar speltiden. Din regel, tydligt formulerad. Om den skiljer sig åt beroende på åldersklass, säg det.
3. Vad jag behöver från er. Passa tider, återbud, skjutsning — och lugn vid sidlinjen.
4. Hur ni når mig. En kanal, fasta tider.
Den fjärde punkten glöms oftast bort och är den viktigaste. Den som inte talar om hur hen nås, blir kontaktad dygnet runt.
Kommunikation i vardagen: en kanal, tydliga tider
Det vanligaste felet är inte för lite kommunikation, utan för många kanaler. Om information sprids via WhatsApp, tillrop på planen och djungeltrumman uppstår oundvikligen olika kunskapsnivåer — och därmed rykten.
Vad som fungerar:
- En kanal för det organisatoriska. Tider, återbud, anmälningar.
- Inga sportsliga diskussioner i gruppen. Startelva, speltid och prestation hör hemma i ett enskilt samtal, aldrig i gruppchatten.
- Inga svar direkt efter matchen. Varken från dig eller från föräldrarna. Känslor behöver ett dygn på sig.
Det svåra samtalet
Förr eller senare står en förälder framför dig som inte håller med. Fyra saker hjälper:
- Inte i förbifarten. Föreslå en tid, diskutera inte på planen.
- Lyssna först, helt och hållet. De flesta föräldrar lugnar ner sig om de får tala till punkt.
- Skilj på upplevelse och anklagelse. ”Han spelar för lite” är en upplevelse. Det kan du svara sakligt på.
- Gå tillbaka till barnet. Frågan är inte vem som har rätt, utan vad som hjälper barnet.
Och en mening som nästan alltid fungerar: ”Jag förstår att det här gör dig upprörd. Låt mig förklara hur jag kom fram till det här beslutet.”
Bilresan efter matchen
Det finns en plats där mer skada skapas inom ungdomsfotbollen än på någon fotbollsplan: bilen på vägen hem.
Där äger den genomgång rum som inget barn har bett om. Vad som gick bra, vad som gick dåligt, vad som kunde ha gjorts bättre — från någon som barnet älskar och vars omdöme därför väger dubbelt så tungt.
Det är det mest effektiva rådet du kan ge föräldrar, och det ryms i en enda mening: Fråga bara efter matchen om det var roligt. Allt annat kommer när barnet självt börjar berätta.
Varför det gör så stor skillnad beskrivs utförligt i artikeln om Bigelow-principen och i texten om Motivation inom barnfotboll.
När föräldrar blir allierade
Kontakten med föräldrar ses ofta som en jobbig sidouppgift — i artikeln om Ungdomstränarens uppgifter dyker den upp som en inofficiell femte roll. Det underskattar vad som faktiskt är möjligt.
Föräldrar kör, tvättar, organiserar cuparrangemang, står vid grillen och blir så småningom nästa lagledare. En föräldragrupp som står bakom dig bär en hel säsong. Förutsättningen för det är inte stränghet, utan tydlighet: Den som vet vad som gäller blir sällan en motståndare.
Vilka värderingar som förmedlas behandlas i artikeln om Värderingar inom fotbollen.
5 slutsatser för tränare
- Gör din regel för speltid offentlig i förväg. Det är inte regeln som skapar irritation, utan otydligheten.
- En kanal, fasta tider. Och inga sportsliga ämnen i gruppchatten.
- Diskutera aldrig direkt efter matchen. Varken med föräldrar eller med spelare.
- Ge föräldrarna en uppgift. Den som är delaktig kritiserar sällan utifrån.
- Den enda meningen för bilresan hem. Lär föräldrarna att bara fråga om det var roligt. Det förändrar mer än något träningspass.