Varifrån systemet kommer
Europamästerskapet 2000 var en bottennotering. Tyskland åkte ut i gruppspelet med bara en poäng, med ett ålderstiget lag och utan någon tydlig återväxt. Reaktionen blev strukturell.
Från och med 2001 förpliktigade DFB och DFL alla klubbar i första och andra ligan att driva ett utvecklingscentrum för ungdomar (NLZ). Kraven var konkreta: heltidstränare, samarbeten med skolor, idrottsmedicinsk stöttning och infrastruktur. Modellen var delvis uppbyggd efter det franska systemet med Centres de Formation. Från 2007 certifierades centrumen och utvärderades med stjärnor.
Till detta kom DFB:s talangutvecklingsprogram med cirka 360 talangbaser över hela landet, där barn från elva års ålder fick extra träning utöver sin klubbträning. Idén var att ingen talang skulle förbises, inte ens ute på landsbygden.
Systemet fungerade. Världsmästarna från 2014 var dess produkt. Antalet tyska proffs i Bundesliga ökade, liksom kvaliteten. Men det skapade också ett problem som blev synligt först senare.
Kritiken mot systemet
Debatten som förts sedan omkring 2018 har en kärna: Systemet har producerat spelare som är bra på allt, men inte enastående på något.
Kritikpunkterna i detalj:
För tidigt, för mycket struktur. Barn kom till utvecklingscentrum vid åtta eller nio års ålder, tränade fyra till fem gånger i veckan under instruktion och spelade i fasta system med tydliga roller. Gatufotbollen, som lägger den tekniska grunden i Frankrike, Nederländerna och Sydamerika, saknades. Spelarna lärde sig vad tränaren ville – inte vad de själva skulle ha testat.
För mycket taktik, för lite teknik. Tyska ungdomstränare undervisade tidigt i positionsspel, press och omställning. Det är systemets styrka och dess svagheit: En tolvåring som lär sig när han ska överflytta tillbringar mindre tid med bollen än en som spelar 3 mot 3 pågården.
För lite en mot en. Jämförelseartiklarna i denna serie visar att Sporting, Ajax, Athletic och Lyon sätter dribbling i centrum. Tyska akademier gjorde inte det under lång tid. Resultatet: en generation utan yttrar som utmanar sina motståndare och utan anfallare med rätt instinkt i straffområdet.
För tidig selektering. Den som inte är i ett utvecklingscentrum vid tolv års ålder kommer sällan in senare. Senare utvecklade spelare – fysiskt eller mentalt – går förlorade. Den relativa ålderseffekten, där barn födda tidigt på året gynnas, är väl dokumenterad i tyska akademier.
Övergången saknas. Tyska proffsklubbars andralag spelar i Regionalliga, och många har lagts ner. Till skillnad från i Portugal, Nederländerna eller Spanien finns det ingen seniorfotboll på andraliganivå för 19-åringar. Klivet från U19 till Bundesliga är därför större än på andra håll.
DFB har reagerat på kritiken. Barnfotbollsreformen, som är obligatorisk sedan säsongen 2024/25, inför mindre spelformer för de yngsta åldersgrupperna – 2 mot 2 och 3 mot 3 på flera plan, utan tabeller, utan fasta positioner och med roterande lag. Det är den nederländska och spanska logiken, tjugo år senare. Om det förbättrar resultaten visar sig tidigast 2035.
FC Bayern: Campus
FC Bayern har historiskt sett förlitat sig lite på sin egna ungdomsverksamhet. Undantagen är framträdande – Philipp Lahm, Bastian Schweinsteiger, Thomas Müller, David Alaba, Holger Badstuber – men de förblev undantag i lag som framför allt köptes in. Toni Kroos kom som 16-åring från Rostock, Jamal Musiala som 16-åring från Chelseas ungdomsakademi.
År 2017 invigde klubben FC Bayern Campus i norra München för cirka 70 miljoner euro, med åtta planer, internat och anläggningar för alla åldersgrupper. Det uttalade målet: fler egna produkter i förstalaget.
Vad som kommit ut av det sedan dess: Aleksandar Pavlović och Josip Stanišić har etablerat sig i förstalaget. Musiala räknas till hälften. Resten av Campus-eleverna spelar i andraligan, i Regionalliga eller utomlands.
Kritiken mot Campus är som högst i München självt. Uli Hoeneß har vid flera tillfällen offentligt sagt att utdelningen inte motsvarar investeringarna. Klubbledningen har bytt ledning flera gånger, senast i en omorganisering från 2024.
Analysen är inte svår: En akademi kan bara vara så bra som sin väg in i förstalaget. Bayern köper världens bästa spelare. En 19-åring från Campus konkurrerar med Kane, Musiala och Olise om speltid. I Benfica konkurrerar han med spelare som klubben köpt för tio miljoner. Det är inte en kritik mot Campus, utan konsekvensen av Bayern-modellen. Manchester City har samma problem.
Till detta kommer den saknade övergången: Bayerns andralag åkte 2021 ut ur 3. Liga till Regionalliga. Sedan dess spelar Campus-spelarna Regionalliga vid 19 års ålder i stället för seniorfotboll på proffsnivå.
Borussia Dortmund: Utvecklingsmodellen
Dortmund gjorde en dygd av nödvändigheten. Klubben var nära konkurs 2005, kunde inte längre köpa spelare och var tvungen att utbilda egna. Nuri Şahin debuterade 2005 som 16-åring, den yngste Bundesliga-spelaren i historien. Marcel Schmelzer, Kevin Großkreutz, Mario Götze och Marco Reus – som lämnade ungdomsverksamheten och kom tillbaka via Ahlen och Gladbach – utgjorde kärnan i mästarlaget under Klopp.
Vad Dortmund gör annorlunda än alla andra tyska klubbar sedan omkring 2015: Modellen är utformad för 17-åringar från utlandet.
Christian Pulisic kom som 16-åring från USA. Jadon Sancho som 17-åring från Manchester City. Jude Bellingham som 17-åring från Birmingham City för cirka 25 miljoner euro, och såldes 2023 för över 100 miljoner euro till Real Madrid. Giovanni Reyna från New York, Jamie Bynoe-Gittens från City, Erling Haaland som 19-åring från Salzburg. Dessutom Youssoufa Moukoko, som kom som elvaåring från St. Paulis ungdomsakademi och blev den yngste Bundesliga-spelaren vid 16 års ålder.
Logiken: Dortmund kan inte erbjuda en 17-åring samma lön som City eller Chelsea. Men Dortmund kan garantera vad dessa klubbar inte kan – speltid i Bundesliga och Champions League när de är 18 eller 19 år. Det är säljargumentet. Spelaren utvecklas, stiger i värde och säljs som 21- eller 22-åring för det fyrdubbla.
Lars Ricken, själv en egen produkt och Champions League-vinnare 1997, ledde utvecklingscentrumet från 2008 till 2024 och är sedan dess sportchef. Anläggningen i Brackel anses vara en av Tysklands mest moderna. Footbonaut, en träningsmaskin som skjuter ut bollar från olika håll mot angivna målytor, användes för första gången i proffsfotbollen i Dortmund 2012 och har blivit en symbol för datadriven teknikträning. Dess faktiska effekt är omdiskuterad – tränare från klubben har beskrivit den som ett komplement, inte som en kärna.
Dortmund har sedan 2021 återigen ett andralag i 3. Liga. Det är ett medvetet steg för att överbrygga den saknade övergången och en av anledningarna till att Dortmund producerar fler egna talanger än Bayern.
Modellens gräns: Det är en transfermodell, inte en utbildningsmodell i strikt mening. De mest spektakulära Dortmund-talangerna under de senaste tio åren utbildades någon annanstans och förädlades i Dortmund. Det är legitimt och ekonomiskt framgångsrikt – men det är något annat än vad Benfica eller Ajax gör.
Jämförelsen med Europa
Vad denna artikelserie om tolv klubbar har visat kan tillämpas på Tyskland:
Portugal, Nederländerna och Spanien har andralag i andraligan. Tyskland har inte det. Det är den största strukturella nackdelen med det tyska systemet och den som diskuteras minst.
Frankrike reglerar utbildningen med standarder. Tyskland gör något liknande med sin NLZ-certifiering. Skillnaden ligger i "préformation": Frankrike skyddar den tekniska utbildningen för 13- till 15-åringar från resultatpress. Tyskland gör inte det.
Sporting Alcochete, hur Ajax utbildar och Athletic Bilbao sätter en mot en i centrum. Tyska akademier gjorde inte det under lång tid och försöker nu komma ikapp.
Barça och Ajax har en spelidé över alla åldersgrupper. Många tyska akademier har spelfilosofier på papperet. Om de tillämpas i praktiken i U12 beror på tränaren.
Athletic och Lyon lever på sin regionala förankring. Tyska akademier scoutar tidigt och brett. Pojken från grannbyn hämtas som nioåring och pendlar. Det är effektivt, men det har ett pris i form av anknytning, familjeliv och glädje i spelet.
Red Bull standardiserar spelidén över olika klubbar. Leipzig är den enda tyska klubben som gör detta konsekvent – och kritiseras för att vara en konstlad produkt.
Tillämpning: Vad du kan ta med dig
Detta avsnitt är vår tolkning.
För tyska tränare handlar frågan inte om vad Bayern eller Dortmund gör. Frågan är vad systemet har förbisett och vad en enskild tränare kan korrigera.
Mer boll, färre instruktioner
Kritiken mot det tyska systemet är i grunden en kritik mot för mycket coaching. Minska dina instruktioner. Låt en spelform pågå i tio minuter utan att ingripa. Räkna hur ofta du talar. Halvera det.
Hämta ikapp en mot en
Om din klubb har satsat på positionsspel och omställningar de senaste åren saknas troligen dribblingen. Tio minuter per träningspass, i varje åldersgrupp, med mål och motståndare. Bestraffa inte misstag vid dribblingar. Lärdomen från Sporting är den som Tyskland behöver mest.
Behåll sent utvecklade spelare medvetet
Kontrollera födelsemånaderna i din trupp. Om tre fjärdedelar är födda under det första halvåret har din klubb ett selekteringsfel. Behåll spelare födda under det sista kvartalet längre och ge dem speltid, även om de ligger efter fysiskt. Vid 17 års ålder är de ofta de bättre fotbollsspelarna.
Förstå barnfotbollsreformen – inte bara genomföra den
De små spelformerna är inte en förenkling, utan tvärtom: de ger barnen fler beslut, fler bollkontakter och mer ansvar. Den som står vid sidlinjen och fortsätter coacha positioner förstör reformen. Den rätta rollen inom barnfotboll är att organisera och vara tyst.
Bygg övergången till seniorlaget själv
Systemet saknar en övergång. Din klubb kan ha en: U19-spelare som tränar med seniorlaget från och med vårsäsongen. Ett andralag på seniorsidan som fungerar som ett utvecklingslag. En kontaktperson för övergången. Det är Benfica-läxan i amatörskala.
Skriv ner spelidén – och kontrollera om den tillämpas i U12
En spelfilosofi i klubbens pärm är värdelös. En spelfilosofi som U12-tränaren känner till, tränar utifrån och kräver i match är kärnan i allt som kännetecknar Barça och Ajax. Testet: Fråga en U12-spelare hur hans klubb vill spela. Om han inte kan svara finns det ingen spelidé.
Vad du bör komma ihåg
- Det tyska akademisystemet (NLZ) skapades 2001 efter bottennoteringen i EM 2000, producerade världsmästarna från 2014 och har sedan omkring 2018 mött kritik: för tidig och för mycket struktur, för lite teknik och en mot en, för tidig selektering och avsaknad av övergång till seniorfotboll.
- FC Bayern Campus ger magert resultat eftersom en egen produkt konkurrerar med världsklassvärvningar. Det är en konsekvens av Bayern-modellen, inte ett misslyckande för akademien.
- Dortmund har byggt en transfermodell för 17-åringar från utlandet – ekonomiskt framgångsrik, men något annat än utbildning i Benficas eller Ajax mening.
- Tysklands största strukturella nackdel är avsaknaden av seniorfotboll för 19-åringar. Portugal, Spanien och Nederländerna har andralag i andraligan.
- Barnfotbollsreformen 2024/25 anammar den nederländska och spanska logiken. Dess effekter visar sig tidigast om tio år.
- Överförbart: mindre coaching, mer en mot en, behåll sent utvecklade spelare, bygg övergången till seniorlaget själv och låt spelidén leva hela vägen ner till U12.
Coach OS skapades i Tyskland för tränare som arbetar i detta system. Frågan om en spelidé når ända ner till U12 besvaras med en överblick över alla lag i klubbens översikt (dashboard). Själva spelidén kommer från klubben.
Vanliga frågor
Källor och vidare läsning
- DFB och DFL: Publikationer om NLZ-certifiering, talangutvecklingsprogrammet och barnfotbollsreformen.
- Raphael Honigstein: Das Reboot – om framväxten av NLZ-systemet och vägen till titeln 2014.
- Christoph Biermann: Matchplan – om Dortmund, Footbonaut och datadriven träning.
- Intervjuer med Lars Ricken om Dortmunds ungdomsstrategi 2008–2024.
- Studier om den relativa ålderseffekten inom tysk ungdomsfotboll, bland annat från Tysklands idrottshögskola i Köln.
- Offentliga debattinlägg om talangutveckling, bland annat av Hannes Wolf, Uli Hoeneß och tidigare sportchefer för DFB.
Information om faktauppgifterna: Kostnaderna för FC Bayern Campus baseras på medieuppgifter. Beskrivningen av kritiken mot systemet sammanfattar en pågående debatt och är vägd därefter, inte uttömmande. Transfersummor är grundbelopp enligt medieuppgifter.